Doctoral thesis, comprehensive summary
Scenarios we live by : Theorizing anticipatory practices for societal security

Authors/Editors
No matching items found.


Research Areas
No matching items found.

Publication Details
Author list: Linnell, Mikael
Publisher: Mid Sweden University
Place: Sundsvall
Publication year: 2020
Number of pages: 83
ISBN: 978-91-88947-52-9

Abstract

This thesis explores and theorizes practices for generating knowledge and experience of possible futures in the present. Often, our unreflected everyday actions are clearly focused on the future. We plan future events into calendars, buy insurances, follow weather forecasts, and practice for performances of various kinds, all to reduce the uncertainties that the future brings. Various societal areas have developed specialized and systematic ways of generating knowledge in order for people to prepare for possible future events. A particular and extensive area is that involving societal security and preparedness for extraordinary events. The thesis explores various aspects of futures-making practices in the overall field of societal security, with a special focus on recent measures to strengthen the publics emergency preparedness. The overall aim is to deepen knowledge about the contemporary use of futures-making practices (such as imagination and enactment) and related techniques (such as scenario writing and simulations). Societal security and emergency preparedness have recently come to be recognized nationally and globally in ways that we have not experienced since the Cold War era. The empirical backdrop of the thesis tells about some major events that occurred during the first five years of the new millennium. During this period, a number of terrorist attacks and natural disasters occurred which greatly affected futures-making practices in areas related to societal security and preparedness. Following the 9/11 attacks in 2001, many actors in the security business began to implement new, or revived, ways of relating to the future. From previously focusing mainly on plausible events, interest now turned to possible and unexpected events. Following the criticized management of hurricane Katrina in 2005, a visionary work was initiated with the aim of creating an inclusive and all-encompassing culture of preparedness, a culture that would involve all sectors and actors of society, including the public. The examples may by from a unilateral American context, however the events can also be perceived as part of a global trend with local variations. A trend that includes new ideas about public participation in societal preparedness, as well as new ways in which we create preliminary representations of possible futures in order to prepare for them. In order to clarify different ways in which we relate to the future, I apply cultural geographer Ben Anderson’s (2010) classification of anticipatory practices. Anderson highlights three principal practices: imagination, calculation, and performance. The thesis explores how futures are imagined and enacted through the techniques of scenario writing and simulation, in four separate studies (articles I-IV). Studies I and II examine how imaginations of future emergencies are articulated in interviews with local safety coordinators and volunteers in Sweden, as well as in institutional exercise scenarios in the US. The first study shows how collaboration between the public and professionals is perceived as an ideal for managing societal stress and, furthermore, how various forms for organizing the voluntary public may facilitate for or interfere with fruitful collaboration. The second study investigates how governmental authorities has popularized emergency preparedness through a campaign aiming to prepare people for a possible zombie invasion. The study shows how the campaign makes use of a dynamic interplay between reality and fiction, realism and irrealism, and affirmation and distancing. Studies III and IV examine the meanings of spatiality, materiality, and affect in large-scale disaster simulations for the public. The studies are based on documents and observations collected and conducted in Japan and Turkey in 2014 and 2015. With the third study, I wish to contribute to existing debates on experience design and affective atmospheres in disaster simulation, while in the fourth study I explore enactment-based exercises and experience design through a lens of Foucauldian governmentality and spatial rationality. The four articles are given a common theoretical framework consisting of sociological perspectives on time and temporality, which highlight how the conditions for futures-making practices has evolved through changes in people’s relation to the future. The overall results in the thesis indicate that possibilities for the public to participate in enactment-based exercises are currently limited. However, when made publicly available, exercises are most often designed as entertaining, sensory, and affective learning experiences. Present imaginaries and enactments of negative futures are thus enmeshed with considerations regarding what is possible and probable, real and unreal, near and distant. Furthermore, facilities for public exercises are part of a complex apparatus involving political, economic, and educational perspectives, as well as aspects of entertainment, urban planning, educational technology, and public space.

;

I den här avhandlingen utforskas praktiker för att generera kunskap om och erfarenhet av möjliga framtider i samtiden. Många av våra ofta oreflekterade vardagshandlingar är tydligt inriktade mot framtiden. Vi planerar in kommande händelser i kalendrar, köper försäkringar, följer väderprognoser, och övar inför uppträdanden av olika slag, allt för att minska de osäkerheter som framtiden innebär. Inom olika samhälleliga verksamhetsområden har det utvecklats specialiserade och systematiska sätt att generera kunskap för att människor ska kunna förbereda sig på eventuella kommande händelser. Ett omfattande område är det som inbegriper samhällelig säkerhet och beredskap inför extraordinära händelser. Avhandlingen utforskar olika aspekter av framtidsskapande praktiker inom det övergripande området samhällssäkerhet, med ett särskilt fokus på åtgärder för att stärka allmänhetens krisberedskap. Det övergripande syftet är att fördjupa kunskapen om den samtida användningen av framtidsskapande praktiker (såsom föreställning, fantasi och iscensättning) och tillhörande tekniker (såsom scenarioskrivande och simuleringar). Samhällssäkerhet och krisberedskap har på senare tid kommit att uppmärksammas nationellt och globalt på sätt som vi inte sett någon motsvarighet till sedan kalla krigets dagar. Avhandlingen tar avstamp i några större händelser som inträffade under det nya millenniets första fem år. Under denna period inträffade ett antal terrorattentat och naturkatastrofer, vilka kom att påverka framtidsskapande praktiker inom verksamheter kopplade till samhällssäkerhet och beredskap. Till avhandlingens bakgrund hör även det faktum att man sedan det kalla krigets slut i början av 1990-talet på många håll i världen minskat uppmärksamheten på nationell säkerhet för att i stället fokusera på samhällssäkerhet, det vill säga att beredskapen inför yttre hot mot nationella gränser under en period prioriterats ned till förmån för beredskap inför hot som kommer inifrån samhällen själva. Som en följd av attentaten den 11 september 2001 började man inom olika säkerhetsområden implementera nya sätt att förhålla sig till framtiden. Från att ha fokuserat huvudsakligen på troliga händelser började man i allt högre grad ta hänsyn till möjliga och mer oväntade händelser och utvecklingslinjer. Som en följd av hanteringen av orkanen Katrina 2005 initierades ett visionsarbete med syfte att skapa en allomfattande beredskapskultur, en kultur som skulle involvera alla samhällets sektorer och aktörer, även den enskilda individen. Exemplen är visserligen hämtade från en amerikansk kontext, men händelserna går också att uppfatta som upprinnelser till, eller delar av, en övergripande global trend med lokala varianter. Med andra ord, en trend som innefattar nya idéer kring allmänhetens deltagande i den samhälleliga krisberedskapen, liksom nya sätt genom vilka vi skapar preliminära representationer av möjliga framtider i syfte att förbereda oss på dem. För att tydliggöra olika sätt på vilka vi förhåller oss till framtiden tillämpar jag i avhandlingen kulturgeografen Ben Andersons klassificering av anticipatoriska praktiker. Anderson lyfter fram tre huvudsakliga praktiker: föreställning (imagination), beräkning (calculation), och iscensättning (performance). I avhandlingen utforskas föreställning och iscensättning av möjliga framtider utifrån teknikerna scenarioskrivning och simulering genom fyra delstudier (artikel I-IV). Delstudierna I och II undersöker hur föreställningar om framtida kriser artikuleras i intervjuer med kommunala säkerhetssamordnare och volontärer i Sverige, liksom i övningsscenarion för institutionell beredskap i USA. Delstudie I visar hur samverkan mellan allmänheten och professionella framhålls som ett ideal för hanteringen av samhälleliga påfrestningar, samt hur olika former av frivilligorganisering kan underlätta eller försvåra för samverkan. Delstudie II undersöker hur myndigheter försökt popularisera krisberedskap genom en kampanj för beredskap inför en möjlig stundande zombie-invasion. Studien visar hur kampanjen använder sig av ett dynamiskt växelspel mellan verklighet och fiktion, realism och irrealism, bejakande och avståndstagande. Delstudierna III och IV undersöker betydelser av rumslighet, materialitet, och affekt i storskaliga katastrofsimuleringar för allmänheten. Delstudierna baseras på dokument och observationer, insamlade och genomförda i Japan och Turkiet 2014 och 2015. Med delstudie III vill jag bidra till pågående diskussioner om upplevelsedesign och affekt i storskalig realistisk simulering, medan jag i delstudie IV utforskar iscensättning och upplevelsedesign utifrån ett Foucauldianskt styrningsperspektiv. De fyra delstudierna inramas av teori utifrån ett tidssociologiskt perspektiv, som belyser hur förutsättningarna för framtidsskapande praktiker vuxit fram genom förändringar i människans förhållningssätt till framtiden. På ett övergripande plan visar avhandlingen att möjligheterna är begränsade för den oorganiserade allmänheten att delta i avancerade simuleringsövningar. Men när sådana möjligheter väl skapas, designas övningarna i huvudsak som underhållande, sensoriska och affektiva upplevelser. Samtida föreställningar och iscensättningar av negativa framtider förutsätter överväganden kring vad som kan betraktas som troligt eller möjligt, realistiskt eller orealistiskt, avlägset eller nära. Vidare, anläggningar för simuleringsövningar med allmänheten som målgrupp är del i en komplex apparat som involverar politiska, ekonomiska och utbildningsmässiga mål, och som ska balansera aspekter av underhållning, utbildning, stadsplanering, och tillgången till offentliga rum.


Projects
No matching items found.

Keywords
No matching items found.

Documents
No matching items found.